rebeckapersson

Sorgen slukar min själ.
Den fräter i min kropp som syra,
dödar cell för cell tills jag löses upp.
Oron, osäkerheten har mig i sitt våld,
och glädjens moln har övergett mig.
 
Vetskapen att du inte kan bli min krossar mitt hjärta.
Paniken tär i min kropp, desperationen kväver mig.
 
Jag vill ha dig. Jag behöver dig.
Min själ ropar efter din själ, min kropp kräver din.
Säg att du vill ha mig, säg att din själ längtar efter min.
Betrakta mig med dina vackra ögon,
le mot mig. Älska mig.
 
Var inte vänlig mot mig.
Din vänlighet förtär mig, lämnar mig i tårar.
Mitt väsen är fylld av frågor, av obesvarad längtan.
Jag vill dö, tyna bort bit för bit tills bara en viskning
av mitt forna jag återstår.